Korta versionen:
Det är jag som är E-L Neander. Född och uppvuxen i Kungshamn, där (eller däromkring) mina släktingar på båda sidor har bott sedan flinta för att göra upp eld var det nya heta. Som barn älskade jag att läsa sagor som bottnade i folktro, befolkade med massor av olika väsen. Jag blev också tidigt indoktrinerad i deckarformatet på TV, och med hjälp av Kitty, Fem-böckerna och Agatha Christie. På den vägen är det …
Långa versionen:
Redan som liten älskade jag att skriva, men det skulle länge mest visa sig i korta betraktelser och låttexter. Så brakade kroppen ihop efter en olycka och jag blev sängliggande i flera år. Efter det första året kom bokstreamingtjänsterna – min räddare - och jag anmälde mig till en distanskurs i skrivande på fyra terminer. Slutuppgift: lämna in ett färdigt råmanus … Med tanke på att jag låg på rygg och skrev med datorn liggande på sidan av kroppen var research på plats uteslutet. Lösning? Att skapa en fiktiv stad, naturligtvis i mitt älskade Bohuslän, och så föddes Västernäs. Och eftersom jag inte kunde ta mig ut i naturen gjorde min huvudkaraktär Eira Lindberg det i mitt ställe!
Jag blev tidigt intresserad för samhällsutveckling, hur allt hänger samman; vad som avgör hur vår värld har utvecklats och hur den förändras. Senare bodde jag i Paris där jag bland annat pluggade International Communication, European Politics och Europe Through Its Culture - och fick grotta ner mig i europeisk mytologi. Internationella relationer när jag var tillbaka i Sverige. Och slutligen Global Political Economy på School of Global Studies på Göteborgs universitet (som tyvärr inte har någon filial i Västernäs – ännu). Gränsland-serien är ett sätt att utforska alla dessa element och samtidigt få skriva "hittepå" – det bästa som finns!
Jag träffade aldrig någon fransman – som var planen ; ) – utan en värmlänning, vi hamnade på västkusten och inte på kontinenten, och har två döttrar. Vi älskar alla att vara ute i naturen – finns det något bättre sätt att gå ner i varv än att befinna sig där vågskvalp, fågelsång eller vindens sus genom grenverken är det enda som hörs? Är vi inte hemma är vi förmodligen på någon vandringsled eller vid/på havet, inte sällan på en surfbräda. Precis som karaktärerna i Gränsland-serien.
Fast till skillnad från Eira anser jag att morgondoppen är heliga.